Det här vill vi

Hur vi ser på vården som finns idag för patientgruppen

KBT (Kognitiv Beteendeterapi) och PE (Prolonged Exposure) är de metoder som används mest mot PTSD (Posttraumatiskt Stressyndrom) idag. De är evidensbaserade, men har enligt Socialstyrelsens riktlinjer för PTSD endast evidensgrad 3, vilket inte är särskilt hög evidens. Att det endast finns EN rekommenderad behandling för detta visar på det stora behovet av att hitta alternativa behandlingsformer.
Enligt Se mig!, en undersökning som Rise (Riksorganisationen för personer som utsatts för incest och andra sexuella övergrepp i barndomen) gjort bland sina medlemmar är KBT och PE de behandlingar som finns minst förtroende för hos de utsatta.

KBT och PE kan passa för att bearbeta de fobier som uppkommer till följd av traumat. De kan även fungera för att behandla enstaka trauman, där patienten inte har någon personlig relation till förövaren. Men personer som upplevt flera trauman (vilket är vanligt då att ha utsatts för ett övergrepp ökar risken för att utsättas för ytterligare övergrepp) behöver bearbeta flera av sina trauman. Det är också viktigt att ha i beaktande att metoderna inte är specifikt framtagna för bearbetning av just sexuella trauman, och att traumats karaktär förmodligen är av betydelse för effekten av behandlingen.

 

Samtalsterapi kan vara bra som en del i en behandling, för att bearbeta de tankar och känslor som uppkommer, förutsatt att terapeuten har kunskap om sexuella och dissociation (gäller egentligen alla dessa terapiformer). Samtalsterapi kan inte räknas som traumabehandling.

 

CPT (Cognitive Processing Therapy) ställer vi oss mer positiva till än KBT, då patienten här får möjlighet och stöd i att bearbeta tankarna som uppkommer vid exponeringen. Viktigt att terapeuten då har bred kunskap kring sexuella trauman och kan bemöta de känslor som kommer upp.

 

EMDR (Eye Movement Desensitization Reprocessing) ställer vi oss positiva till som en del i behandlingen, men vi vill tillägga att det är en metod som kan röra upp känslor väldigt mycket och att det är av största vikt att terapeuten förstår hur traumatiserande det kan vara och kan bemöta eventuella reaktioner. EMDR passar inte alla och kan vara svårt för en komplext traumatiserad person att gå igenom. Patienten måste befinna sig i en trygg livssituation under behandlingen.

 

PDT (Psykodynamisk psykoterapi) ser vi som positivt eftersom fokus ligger på grundproblemet och att lära sig att förhålla sig till sina trauman, samt att behandlingen formas efter patientens behov. (Obs att PDT kan fungera bra som en del i en behandling, men vid komplex traumatisering behövs flera metoder.)

 

COPE (Concurrent Treatment of PTSD and Substance Use Disorders Using Prolonged Exposure) innefattar PE, vilket vi ställer oss tvivelaktiga till när det kommer till komplexa trauman. Vi ser det ändå som positivt att man utvecklat en metod som ska bearbeta både trauma och missbruk.

 
Farmakologisk behandling, såsom antidepressiva läkemedel, lugnande tabletter och sömnmedicin skrivs ofta ut. De kan vara bra för att lindra symptom som depression, ångest eller sömnsvårigheter, som ofta kommer med sexuella övergrepp. Men det finns ingen medicin som hjälper mot PTSD och vad det gör med kroppen om man går med det länge. Det behövs alltså även behandling utöver medicineringen.

 
Sjukgymnastik är bra som en del i behandlingen när kroppen börjat ta stryk av att gå så länge med stresspåslag.

 

 

Vad vi tycker saknas i vården idag

Vi önskar att det fanns en bredare grundläggande kunskap inom primärvården, att man helt enkelt vågar ställa frågan och kan ta emot svaret. Grundläggande kunskap om PTSD efter sexuella övergrepp och dissociation, samt vetskap om vart patienten kan remitteras för att få mer hjälp räcker långt (förutsätter att det också finns någonstans att remittera dem).

Vi önskar att det fanns en mer djupgående kunskap om sexuella trauman och vilka konsekvenser det ger inom psykiatrin, särskilt behövs mer kunskap om komplex traumatisering och dissociativa störningar, samt hur man bemöter patienter som lider av dessa.
Vi hör från våra medlemmar som har DID (Dissociativ Identitetsstörning) att de bland annat felaktigt blir kallade schizofrena av vårdpersonal, inom psykiatrin såväl som inom primärvården.

Vi saknar flerfasiga behandlingsprogram. Har man utsatts för upprepade övergrepp lider hela kroppen av konsekvenserna. Då krävs en stabiliseringsfas, följt av traumabehandling(ar) och sedan även traumafokuserad kroppsbehandling, där kroppen får chans att återhämta sig och förstå att livet är tryggt nu. (Vanlig sjukgymnastik kan inte räknas som traumafokuserad kroppsbehandling.)

Vi ser att det behövs specialistkliniker för att tillgodose behoven hos patienterna, särskilt de patienter som har mer komplexa trauman. Där behöver personalen ha utbildning specifikt mot sexuella övergrepp, PTSD, komplex traumatisering samt dissociation och dissociativa störningar.

Det finns redan mycket kunskap om patientgruppen inom de stödorganisationer och jourverksamheter som hjälpt dem de senaste 40 åren. Ta tillvara på den kunskapen.
Men det behövs också klinisk kunskap och därför behöver vi riktad forskning om den här patientgruppen för att kunna utveckla behandlingsmetoderna. Vi kostar samhället jättemycket pengar som det är idag, så en satsning på detta skulle inte bara hjälpa oss från lidande, det skulle också hjälpa samhället.

 

 

Viktiga rapporter/forskning att titta på

ACE (Adverse Childhood Experiences) är en stor studie som gjorts av CDC (Center for Disease Control and Prevention) som visar på kopplingen mellan barndomstrauman och psykisk samt fysisk ohälsa som vuxen. Sexuella övergrepp i barndomen är ett av de trauman som väger tyngst.


Kartläggningsrapport Rsci 2013
– Rise (tidigare Rsci) gjorde 2013 en kartläggning av vården som finns att få över hela landet när man lider av konsekvenserna efter sexuella övergrepp. (En ny kartläggning för 2019 är på gång.)


Manus LT 2017
är en sammanställning av 74 patientfall från Wonsa (World of No Sexual Abuse), den enda forskningsinriktade specialistkliniken för patienter som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen som finns i Sverige idag. Sammanställningen har tagits fram i samarbete med Karolinska Institutet.


Se mig!
är en medlemsenkät som Rise gjorde under hösten 2017.


Talande Fakta
är en folder med svensk brottsstatistik som Wonsa tagit fram med hjälp av BRÅ (Brottsförebyggande Rådet). Talande Fakta visar hur många som anmäler, hur stort mörkertalet är och hur många som inte kan erbjudas vård inom landstinget.