Medusas 4 punkter
I grunden ser vi att den offentliga vården behöver stärkas i 4 övergripande punkter när de behandlar personer som utsatts för sexuella övergrepp:
1 Det sexuella övergreppet som ligger i botten behöver tidigt identifieras och behandlas
Patienter får många gånger behandling för specifika symtom som t.ex. ätstörning, depression eller utbrändhet utan att vården går till källan av problemet. D.v.s. att behandla ett trauma efter sexuella övergrepp. Vi vill se bredare grundläggande kunskap inom primärvården, att man helt enkelt vågar ställa frågan och kan ta emot svaret. Grundläggande kunskap om PTSD efter sexuella övergrepp och dissociation, samt vetskap om vart patienten kan remitteras för att få mer hjälp räcker långt. Det här förutsätter att det också finns någonstans att remittera dem (se punkt 3).
2 Det behövs en sammanhållen vård kring patienten
Om patienten har flera diagnoser efter ett sexuellt övergrepp som kräver specialister skickas patienten idag till olika specialister och behandlingar utan att någon sitter centralt och ser hela bilden. Projektledarrollen hamnar på patienten och p.g.a. patientens tillstånd saknas det ofta ork och energi för den arbetsinsatsen.
Om en patient inte fullföljer en behandling som hen upplever inte fungerar eller är för påfrestande att gå igenom, så åker patienten ut ur “vårdsnurran”. Hen måste då återvända till ruta 1 hos primärvården för att eventuellt få testa andra behandlingsalternativ. Alternativ som patienten själv behöver förstå att finns.
3 Psykiatrin behöver utökad specialisering kring sexuella övergrepp
Särskilt behövs mer kunskap om hur man bemöter och behandlar komplex traumatisering och dissociativa störningar. Här ser vi ett behov av specialistkliniker för att tillgodose behoven hos patienterna, särskilt de patienter som har mer komplexa trauman. Där behöver personalen ha utbildning specifikt mot sexuella övergrepp, PTSD, komplex traumatisering samt dissociation och dissociativa störningar.
4 Mer forskningsmedel för att utöka behandlingsalternativen
Gällande behandlingsmöjligheterna som finns idag ser vi att det behöver finnas fler alternativ och framför allt alternativ med högre evidensgrad. Befintliga alternativ inom offentliga vården är för få för att effektivt hantera komplexiteten som finns i patientgruppen. Det finns ingen “en lösning för alla”.